Har precis sprungit mitt personbästa, love life! Och jag känner att det kan gå mkt fortare eftersom det är något för kall luft så det gör ont att andas, nu kör vi några set med plankan som avslutning,
do it right or don't do it at all!!!

Tar mig en löptur..

Jag har alltid älskat godis, jag till och med fuskade när jag hade godisförbud (klarade två månader). När jag var yngre (13-15 år) så fick jag månadspeng, men alla de pengarna gick upp till att köpa godis. Nu är jag skulle äta pizza med mina kompisar så frågade jag alltid mina föräldrar om mer pengar vilket jag fick. Jag köpte upp precis allt och tryckte i mig. Nu när jag har blivit äldre och fått studiebidrag så gick alltihop upp till godis och skräpmat. Jag kunde äta 4 st 100 grams chokladkakor varje dag i skolan. När  pengarna tog slut för månaden så började jag rota i skafferiet och kylsåpet efter andra gosaker. Jag kunde äta en hela låda med frysta chokladbollar, eller en glasslåda bara för att jag behövde sockret. Allt för att jag var så beroende, jag gick upp jättemycket i vikt. Jag kan inte beskylla någon annan än mig själv. Jag var så ledsen för allt som hände med mormor och mitt ex så jag gömde mig i godiset. Först kanske det var okej att äta lite godis i veckan, men det hela började med att jag inte blev nöjd, jag behövde hela tiden mer vilket blev en ond cirkel. 

Nu idag så har jag fortfarande ett beroende, jag äter dock inte fyra chokladkakor varje dag eller en hel godispåse. Jag går fortfarande i skafferien och kylsåpen och letar efter något att äta. Jag har till och med börjat göra kladdkakssmet bara för att äta upp den. Varför berättar jag det här då? Därför att idag är det en vecka sedan jag slutat med det. Jag kommer nu hem och känner jag ett godissug så äter jag en banan eller tar en actimel bara för att lindra sockersuget  med så lite farligt socker som möjligt - och jag är fan stolt över mig just nu!

Jag tror att man måste berätta sådant här för nu när jag har skrivit det här inlägget då inser jag att mitt beteende är sjukt och att det inte spelar någon roll hur mycket jag sliter med träningen, jag kommer ändå inte komma någonstans om jag inte satsar 110%, så kämpa för era mål, det tänker iaf jag göra nu, heljhärtat!!

Jag älskar Gunde! Han har verkligen kämpat för att bli så bra som han blev, ingen konstigheter eller droger, utan äkta och riktig hård träning har tagit honom till toppen! Han gav verkligen inte upp och kämpade på, och han nådde sina mål!
Och sedan så är "ingenting omöjligt" (på Gundes dalmål)

Hatar att vara ute i sista minuten, så nu ska jag sluta med att vara så slö med mina läxor, det påverkar mina betyg att vara så här :(
Ska iaf göra det sista med psykologin för att kunna skicka in det senare ikväll, sen ska jag hinna med och träna en timme också :)
Nej tillbaka till boken nu!
Har det gött!!

Eftersom jag inte har hållt upplägget för min kost (vägrar att kalla det för diet för jag anser inte att det är bantning!) under påsken och en vecka efter så blev jag väldigt glad och se att det bara var en ökning på 0,2 kg! Men nu kör vi igen!
Nu ska jag åter tillbaka till den älskade psykologi uppsatsen som ska in på fredag! :(

Har gett mig fan på att jag ska ha träningsvärk imorgon, vi kör lite till!
Go hard or go home!